När vi flyttade hit 2006 stod en ros invid planket till altanen. Det var inte någon särskilt storvuxen ros och utan blommor. Fram på höstkanten slog den ut i fantastiska mörkröda blommor. Helt underbara. Letade efter etikett i jorden men fann ingenting.
Uppe på berget hade förre ägarinnan haft sin grenkompost och den låg fortfarande kvar när vi flyttade in. Jag tyckte att det fanns bättre kompostställen och började flytta på grenarna. Där låg två etiketter fullt läsliga, på båda stod det Isabel Renaissance och dessutom fanns där en massa rosengrenar (en död ros gissar jag). Skulle tro att vår nuvarande röda ros är en Isabel Renaissance (har kollat upp denna ros lite grann och det stämmer bra) och att hon hade en tvillingsyster någonstans här i trädgården. Förmodligen dog den ena och hamnade i komposthögen.
Maj 2009:
I slutet av förra sommaren tröttnade jag på att Isabel Renaissance fick så mycket svampsjukdomar att jag flyttade henne upp till berget. Fick liksom för mig att den där väggen hon stod planterad mot inte riktigt var hennes typ av miljö.
Flytten gillade hon inte alls. Såg risig och trist ut ända tills hösten kom. (Fast i ärlighetens namn var hon så angripen av svartfläcksjuka redan innan, så sån himmelens stor skillnad var det faktiskt inte.)
Nu efter vintern trodde jag att hon var död. Inget liv i en enda gren. Allt torrt och brunt och sprött som gamla hallonkvistar. Men när jag satt där i gräset igår och klippte ner riset så såg jag att det kom nya skott från marken. Så rapporten efter årets vinter lyder alltså såhär: Fullständigt nedfrusen men inte död.
