I gamla radhustäppan hade jag tre rosor. Alla fick klättra på väggarna förstås, mer utrymme än så fanns inte. Vid dörren klängde en stor New Dawn, vid altanmöblerna svajade en mörkröd Santana och ute vid brevlådan frodades en helt enorm Rosarium Uetersen. Rosorna var väldigt charmiga och gav trädgården både doft och karaktär på sommaren. Uetersen-rosorna var dessutom väldigt tacksamma att sätta i vas – hela huset doftade om man ställde en bukett i hallen!
Nu i stora trädgården har jag plats för många fler. Här fanns redan 3 New Dawn när vi flyttade in – ganska klena, men i alla fall vid liv. Dessutom stod en liten rosenbuske vid planket till altanen – helt anonym till en början. I höststädningen av förra ägarens gamla kompost hittade jag en gammal rosetikett på vilken det stod Isabel Renaissance, och efter lite research tycker jag att det stämmer väl på både blommor och växtsätt, så det är nu det officiella namnet på denna lilla ros. Isabel står i vårsol och tog mycket stryk den här våren när det blev smällkallt och snö efter lövsprickningen så hon har krympt betydligt sedan förra året.
I flyttlasset fick ett par rosor i kruka följa med också, en Lichtkönigin Lucia, en Etude och en Flammentanz. Flammentanz fick den perfekta placeringen under en gammal rönn. Där klänger hon jättefint! Etude står på framsidan i ett litet rostorn tillsammans med en italiensk klematis men Lucia…..hon hamnade fel flera gånger. Hårt snaggad av traktens rådjur har jag flyttat henne än hit, än dit i hopp om fredad plats. Förhoppningsvis är nuvarande planteringsgrop så inträngd att rådjuren inte vågar sig dit. Varför just Lucia-rosen är så eftertraktad förstår jag inte. Men vi har ännu inte lyckats få se en enda blomma!
2007 var snigelår. Då blev det många nya rosor till trädgården eftersom perennerna blev så illa åtgångna.
