Finns det någon röd ros i vanliga trädgårdar härkring är det nästan jämt en Flammentanz. Och de är jättefina! Stora frodiga och sådär nästan svulstigt rödblommande. Min flammentanz var en stor besvikelse, växte urdåligt, var mest bara en liten, liten krypande buske nere vid marken. Ros-självförtroendet sjönk i botten – när så fina flammentanzar stack upp både här och där i de mest omöjliga trädgårdar var det ju lite surt att min såg ut som en liten tofs.
Min planta köpte jag i Trädgårdsföreningen innan flytten från radhuset. Där stod den i solgasset i en stor kruka och gillade nog inte omständigheterna nåt vidare. Vid flytten 2006 fick den en bra plats uppe vid rönnen där jag har min blåa kaffedrickarbänk. Djup grop och bra jord. Inte mycket hände. Här har i alla fall fjäskats ordentligt med prima kompost i stora lass, vintertäckning och gott om vatten och så i höstas började den växa! Äntligen kom nya friska skott som villigt klängde sig upp mot rönnstammen. Nu återstår att se om det blir några blommor också. Förra året blommade faktiskt Flammentanzen, men blommorna var få och hamnade av nödvändighet långt nere vid marken. Så nu håller vi tummarna!
