Maj 2008:
Orange är inte min färg. Jag hade aldrig valt en ros med namnet Orange Sensation. Men trädgården är inte bara min, jag delar den med 1 man, 2 flickor och 2 pojkar. Förra sommaren följde flickorna med till plantskolan och de föll för de sprakande röd-orange-sprudlande sensation-blommorna. Vad gör man med en sån udda liten ros tro? Jo, vi gav den utrymme i mittenrabatten (den orange-sprakande) och nu har den sällskap av dagliljor, ljusröd astilbe, nejlikrot och små bladtussar som förhoppningsvis ska växa upp och bli tjusiga stäppsalviastänglar.
Orange Sensation-rosen är väldigt fin i bladen. Inga löss alls, trots att de flesta av mina rosor har fått lite angrepp i år i torkan. Och förra året slapp den både svartfläcksjuka och rost. Vi ser fram emot blomningen!
Juli 2008:
Jodå, i torraste juniveckorna fick även O S sin släng av bladlusbesök. Men nu har den repat sig och står i knopp. (För att rädda livet på stäppsalvian har vi flyttat den till en mindre snigelattraktiv boning.)
