Jord och Djur

Igår och i förrgår hade vi löparhelg här hemma. Stora (30-årsjubilerande) Göteborgsvarvet gick av stapeln på lördagen och igår, söndag, var det alla barnens tur. Jag själv var synnerligen nöjd med att dricka kaffe i botaniska och agera supporter vid kanten av banan.

Maken hade missat att anmäla sig i tid (dvs före mitten av november) så han fick springa i annat namn i år. Tror det stod Jan på nummerlappen…? Men vi stod och hejade vid bron över Dag Hammarskjöldsleden som vanligt. Bekvämt avstånd till Botan!

Efter återföreningen med familjefadern gick vi upp genom perennavdelningen, genom blommande rhododendron, klippträdgården och slutligen Japandalen, innan vi stövlade ut genom grinden och in i botaniskas härliga arboretum.

För att komma ut på rätt sida av Änggårdsbergen (dvs Toltorpsdalen) får man gå långs slingrande stigar på längden, så det tog en bra stund innan vi var ute ur skogen. Fast humöret var på topp hela tiden och enda missödet var att L råkade kliva ner i en vattenpöl med ena skon.

Även efter söndagens lilla Göteborgsvarv gjorde vi en liten runda i botaniska. Då hade de tre stora barnen sprungit varsitt lilla-varv och fyraårige Z tagit sig runt på ett Olympic Day Run.

På vägen hem hittade namnet på en buske som vi har här hemma på tomten. Tydligen en berberis…med världens längsta taggar!

Tja, man går ju inte precis barfota under den här busken när man putsat till den lite med sekatören…

Själv har jag inte sprungit en meter sedan mitten av förra veckan. Det är så mycket som ska fixas hela tiden. Inte minst i trädgården där allt växer i rekordfart just nu. Vi får väl se om det blir en liten vända på Safjället imorgon i alla fall.

May 18th, 2009 | Category: Maj 2009 | Leave a comment

I höstas gjorde jag en rejäl insats och befriade en av rabatterna uppe vid grinden från massvis av vitsipperötter. Jag ville ju ha en vit och skir sommarrabatt med vit digitalis, riddarsporrar och rara marktäckare.

Nu ser den ut såhär:

Men, vad säger man? “If you can’t beat them, join them.” Så nu får det väl vara en vitsippeplantering istället. Ska piffa till den med lite jätterams med – de växer ju också så det knakar varhelst det finns en gnutta jord. Tappar man en cm ramsknöl på marken när man rensar, så kan man ge sig den på att man har en hel tuva ramsstänglar där nästa vår.

Praktlysing är en annan icke-utrotningsbar blomma. Illgul, stadig och fullkomligt ogenerad. Men den tycker jag inte är så vacker, så sorry, den odlar vi inte in i överlevarrabatten.

Förresten har det varit en osedvanligt lång vitsippesäsong i år. En månad närmare bestämt. Fast jag tycker vitsipporna är väldigt söta så länge de är i blom. Det är när blomningen är över och man mest har ett fladdrigt grönt rufs som tar sig över alla gränser, som jag börjar tröttna lite. Och bevisligen var de svåra att få ut ur rabatten. Nästan så att jag undrar om jag inte kryddade dem med lite extra djävlar anamma när jag gick lös med planteringsspaden och krattan i höstas…

Förresten hittade jag en spännande vitsippeuppsats när jag surfade runt på blomman i fråga. Vitsippans giftighet var okänd för mig. Blir man akuthungrig i skogen är det i varje fall inte vitsippor man ska börja gnaga på i första hand!

May 18th, 2009 | Tags: perenner | Category: Maj 2009 | Leave a comment

De här har jag inte odlat själv. De kommer från Ica Maxi och kallas för polkabetor. Väldigt vacker variant av rödbeta! Första gången jag skar upp en sån här beta var jag tvungen att sticka ner näsan och lukta – för visst såg den ut att dofta pepparmint!

Det gjorde den förstås inte. Polkabetor smakar precis som rödbetor fast är lite mildare i smaken. Utseendet däremot är ju helt oemotståndligt!

Ugnsrostade tillsammans med klyftad rödlök och morotsstavar är de en ren och skär delikatess! Och inte blir man lika missfärgad om händer och skärbräda när man tillreder polkabetorna jämfört med vanliga röda.

Undrar just var man hittar fröer till polkabetor? Någon som vet?

May 15th, 2009 | Tags: grönsaker | Category: Maj 2009 | Comments (3)

Jag tog faktiskt inte allt gräs under studsmattan. Jag orkade inte.

Nu var det sagt.

Så till något mycket roligare: Två rosor här hemma står i knopp – Santana och Louise Odier! Och det är alldeles sant dessutom!!

May 15th, 2009 | Tags: gräsmatta, rosor | Category: Maj 2009, rosor | Comments (2)

1. Den är ful.
2. Den är stor – man kan knappt komma förbi på västersidan.
3. Nätet behöver renoveras lite…vem tror ni ska plocka fram symaskinen?
4. Den står på den enda plätten platt gräsmatta vi har på hela vår bergiga naturtomt. (Enda platsen där man hyfsat enkelt skulle kunna placera ett VÄXTHUS.)
5. Man bryter ju ryggen när man ska klippa gräset runt och under den.*

Nån som vet hur länge barn brukar hålla på och studsa på såna där? Vad är sannolikheten att jag skulle kunna sälja in idén om växthus hos telningarna istället för studsmatta?

*För den som inte redan listat ut det så gjorde jag årets första under-studsmattan-gräsklippning igår kväll.

May 15th, 2009 | Tags: gräsmatta | Category: Maj 2009 | Comments (7)

I slutet av förra veckan när jag var på Trädgårdsdagarna på Liseberg fyndade jag en liten klematis. 50:- som hittat! En estnisk liten historia som heter Piilu och som ska få lilarosa blommor. Snyggt. Säkert härdig som skam. Där på andra sidan Östersjön tar de ju bara fram grejer som överlever vargavintrar och vinterkrig och annat kallt och ruggigt. Bra. För jag är trött på klematiser (hur böjer jag här? klematiser/klematisar/klematissar?) som tynar bort efter ett par vintrar.

Visste exakt var den skulle stå. Tills jag kom hem.

Så är det så ofta. Jag har ett behov av ett träd, en buske en perenn eller vad det nu kan vara, som ska fylla upp ett hål, en utsatt plats eller en ful vy. Men när jag kommer hem med plantan (eller står där med den delade perennen) så känns det inte helt självklart längre.

Så är det just nu. Piilu skulle ju piffa till ett trist hörn med fult stuprör längs ena långsidan. Men nu är jag bara helt velig och känner att det kanske inte alls blir bra. Eller jo. Eller nej. (Ja, ni fattar.)

Hur som helst så står nu klematisen kvar i sin kruka på altanen. Regniga dagar – inga problem – men när solen ligger på törs jag inte tänka på vilken temperatur man skulle kunna uppmäta där inne i krukan. Och klematis som vill ha svalt om rötterna, nej det här är inte bra.

Bättre att ta spaden och fixa till ett klematisbo där vid stupröret i alla fall. Man kan ju alltid flytta på växter senare. (Vilket är en annan hobby jag dras med – att köra runt med skottkärran lastad med vinbärsbuskar (eller mindre träd) som jag inbillar mig kommer göra sig så mycket bättre i någon annan del av trädgården..)

Och förresten, nu till något helt annat: var kommer alla maskrosor ifrån?

May 14th, 2009 | Category: Maj 2009 | Comments (4)

När vi flyttade in i vårt hus här på Safjället visste vi inte att vi hade ett fruktträd på tomten. Föregående husägarinna förnekade att det fanns några sådana i trädgården, även om hon stolt berättade om bärbuskarna som gav så rikliga skördar.

Men efter en noggrannare trädgårdsrunda insåg vi att det fanns ett träd i sluttningen mot grannen som liknade ett päronträd. Ett träd med en krona tät som ett skatbo. Ett par veckor senare fick det rost – riktigt mycket rost – utan tvekan päron! (Här i Krokslätt härjar päronrosten för fullt. En effekt av 70-talets alla barrplanteringar kanske?)

Frågade grannarna om trädet någonsin blommat eller gett frukt, men nej, ingetdera enligt dem. Jag började glesa ur kronan försiktigt, försökte få in mer ljus och luft. Sånt ska ju hjälpa, sägs det.

Nästa vår blommade en enda gren – kanske 10 blommor sammanlagt.  Ingen frukt under sommaren. Lite mindre rostangrepp. Våren därpå inga blommor alls. Naturligvis var chansen till frukt noll. Lite rostangrepp.

I år blommar det för fullt! Inte riktigt varje gren, men många blommar så vitt och intensivt att man blir tårögd! Undrar just om man törs börja hoppas på lite päron till hösten? Och undrar vilken sort det i så fall kan vara? Det här trädet har ju stått här länge – sedan innan föregående husägare flyttade in – vilket innebär att det är mer 15 år gammalt. Vilka päronträd tar så god tid på sig att bli bördiga?

Nåväl, nu ska här fjäskas rejält för trädet. Finns det minsta lilla hopp om frukt i år så kan vi ju inte försitta den chansen!

May 13th, 2009 | Tags: träd | Category: Maj 2009 | Leave a comment

Här sitter man med datorn och jobbar. Mycket att göra. Samtidigt så ser man trädgården utanför köksfönstret (har skrotat det där med kontor – bärbar dator + köksbord är mycket trevligare!). Långt gräs (det gillar ju omväxlade väder med mycket vatten och mycket sol – typ det vi haft de senaste dagarna), ogräs som växer ohämmat, plantor som behöver stöttas upp – och så står ju tomaterna och stressar i fönstret också. För tror ni inte att det är ett gäng som behöver nya krukor nu igen…har förresten blandat ihop vem som är vem av ildi, g d och incas nu. Det får bli en glad överraskning när tomaterna dyker upp. (Om jag nu någonsin hinner skola om dem…)

Ah! Vill ju dra på gummistövlar och arbetshandskar nu och kasta mig ut. Har bara sisådär 1000 projekt att avsluta härinne först. Fast längtan är väl en del av trädgårdslivet eller?

May 12th, 2009 | Category: Maj 2009 | Comments (4)

…men det är ju mysigt!

May 11th, 2009 | Category: Maj 2009 | Comments (2)