Rabarber i augusti

Det är trevligt med växter som liksom återkommer alldeles på eget bevåg under samma säsong. Rabarbern till exempel. Just nu lika söt och späd som i våras.

Det känns ju tacksamt på något vis, när man rensat undan ogräs och annat skräp som letat sig in under äppelträdets krona att hitta små ljusgröna blad igen.

En annan som också brukar göra en comeback under sensommaren är alpklematisen som ju har sin huvudblomning på våren – först av alla. Nu har vi lite blått igen i klematistrasslet bakom förrådet. Faktiskt riktigt roligt – tycker både jag och insekterna!

alpklematis i augusti

Hade hoppats på en andra blomning av Miss Bateman också, men sån tur verkar jag inte ha.

Så kan jag meddela att rädisorna har tagit sig! Små rädisskott har tittat upp i drivbänken – men man måste ha en kamera bättre än min för att göra dem rättvisa, så det får vänta med bildbevis. Rädisorna är ju inga återkommare precis – de är ju nysådda. Men för mig som aldrig förr petat ner ett frö i augusti känns det ändå lite som om de hör till samma kategori. Jo, lite underligt känns det att blicka upp på rönnbären, höra ekorren knapra på hasselnötter – och titta till nysådden. Men man vänjer sig väl. Jag har ju haft gott om hjälp från ovan med vattningen i alla fall, så med lite tur blir det rädisor i salladen framöver.

Sjukhusblommor

Jag har just varit ute med hunden i regn och åska och konstaterar att mer utevistelse än hundpromenad blir det inte idag. Så jag får skriva om något annat istället.

Här, i ett hörn av trappfönstret, står en liten skara växter som alla kommer från sjukhus.

Jag har ingen aning om hur många dagar i sitt liv den genomsnittlige medborgaren ligger på sjukhus. Men jag har under de senaste två åren hunnit med ganska många.

Att ligga på sjukhus är tråkigt. Dels är man sjuk – och det är väldigt trist i sig – dels finns det inte mycket att göra på en avdelning med några patientrum, en korridor, expedition mm.

Men en sak har jag gjort – och det är att ta skott. Har aldrig hamnat på någon avdelning med växter inne på patientrummen (vilket jag kan tycka är väldigt tråkigt), men i korridorsfönstren brukar det finnas lite tålig grönska (inga kinkiga hibiskusar där inte!). Så jag har helt sonika tagit skott, ställt i plastmuggar med vatten och väntat på rötter.

Och nu har jag min lilla samling. Två olika sorters ampelliljor, en helgrön (- äldst i samlingen – barnbarnsbarn från en sjukhusvistelse för många år sedan) och en brokbladig som jag samlade förra året.

Novemberkaktus från SU - dvs Sahlgrenska Universitetssjukhuset

Från i år har jag med mig en växt som jag inte vet namnet på (i den vita krukan) samt en liten söt novemberkaktus – senaste tillskottet.

Jag hoppas förstås att jag är klar med mina sjukhusdagar. Men blir det fler kommer det också bli fler sticklingar.

De här filurerna är ju de enda som hållit mig daglig sällskap och som jag fortfarande har kontakt med. Jag vårdar dem ömt och med stor kärlek. Precis som man ska göra med gamla trogna vänner som betyder mycket i livet.

Jag har en väldigt blöt trädgård just nu. Det regnar ofta och intensivt. I sänkan mellan två bergsknallar rekommenderas gummistövlar nästan jämt. Men särskilt nu. I och för sig inte så dumt för mina nysådda fröer att få en rejäl skur då och då. Men det är svårt att planera utflykter och sånt med ett väder som växlar mellan klarblå himmel och skyfall på minuter.

De senaste dagarna har jag varit hemma och kunnat anpassa mig helt efter vädret. Har fått en del rensning gjord – vilket inte var en dag för tidigt. Inser att perenner måste stå väldigt tätt om inte ogräset ska ta över inom en odlingssäsong. Astilbe är bra på att täcka marken så att inget annat får tillträde. Trodde jag hade tillräckligt med astilbe, men ska nog dela på några av mina plantor och pytsa ut dem på lämpliga ogrästillhåll när de blommat över. Alunrot är en annan suverän marktäckare.

Förvuxen kransveronika

Kransveronikan har snart vuxit ur perennrabatten – även den behöver antingen delas på eller flyttas på (eller båda). Ståtlig och vacker som bara den – men man ser liksom ingenting annat. Och det kan ju vara lite synd när jag vet att det någonstans där bakom ska finnas både vit och lila höstflox.

Sköldpaddsörten är på väg att slå ut också. Det är en härlig tid! Tyvärr har 32 kg schäfer använt en av plantorna som liggunderlag nu i sommar (de avbrutna stjälkarna står i vas istället) – så den vita blev ordentligt tillplattad. Får se om den kommer sig nästa år trots en omild behandling av familjens hund. Förresten är trädgårdsarbetet väldigt mycket roligare när man har sällskap. Även om det är en schäfer som lägger sig pladask bland perennerna.

Bonica 82 i blom

Jag misströstade verkligen i våras när jag bara såg vildskott från marken på min stackars Bonica som blommats med sånt överdåd varje sommar. Men igår när jag var ute för att rensa runt busken hittade jag ett par Bonica-stjälkar och t o m några enstaka blommor.

När alla vildskott var borttagna var rosen ca en tiondel av vad den brukar vara såhär års, men 2011 har varit ett förskräckligt rosår i den här trädgården så jag är tacksam över varje liten blomma.

Av New Dawn syns ingenting alls – trots att jag har (eller hade) tre plantor så sent som i fjol. Jag klippte ner dem förra sommaren när staketet skulle målas, men de verkar ha fått för mycket vinter för att komma igen. Väldigt tråkigt – för de är vackra när de blommar. Och staketet ser lite trist ut utan sina rosor.  Men man får vara glad för det man har – i mitt fall är det Bonica 82. Tack för att du kämpat på så bra. (Förresten så är Bonica det enda trestaviga jag vet som rimmar på Monica.)

art in the forest - bilden är lånad med Karl-Oskar Ankarbergs tillstånd

…men det är så spännande att jag kan inte låta bli. Det får bli ytterligare en post lite senare i månaden också.

Om knappt två veckor kommer två konstnärer hålla en utomhusutställning här på Safjället – där jag bor! Känns ju helfestligt att jag slipper gå till galleriet. Galleriet kommer till mig, så att säga.

Vet inte så mycket om vad vi kommer att få se, mer än att det handlar om glas respektive olja. Får spana lite mer på Pernilla Albinssons och Karl-Oskar Ankarbergs hemsidor. Till själva utställningen finns en färdig sida som heter ju artintheforest.

Själv tycker jag det verkar spännande att se konst i en miljö som man inte brukar betrakta den i. Och skogen här är, trots sin begränsade storlek, en fantasieggande miljö. Fastän jag är ute på Safjället flera gånger om dagen har den fortfarande kvar sin mystik. De skira björkarna i norr och barrskogen i söder. Jag önskar konstnärsparet Albinsson/Ankarberg lycka till med vädret den 20 augusti (kl 11-15) och hoppas att det kommer riktigt många besökare.

drivbänken i augusti

Tjaha, det här var ju en trist bild kanske ni tänker. Tom drivbänk. Hur kul är det?

Men för mig är det här jättestort – idag har jag sått årets första (och med all sannolikhet även sista) fröer. Jag har Annika på Naturliga Ting att tacka för det. Så kan det gå när man läser trädgårdsbloggar. Plötsligt ser man en glipa mellan regnskurarna och så går man där med häcksaxen och röjer väg fram till den stackars drivbänken som stått alldeles övergiven i år. Full med hallonskott hade den blivit också. Hade behövt ännu grövre handskar för att inte sticka mig så mycket när jag skulle rensa. Men nu har jag i alla fall sått rädisor, rödbetor (minns att de fortsatte växa till långt in på hösten förra året), samt sallad. Blir det något alls så blir jag överlycklig, annars får jag se det som att jag fick ett bra motionspass och dessutom en ovanligt trädgårdskreativ augustieftermiddag. Tur att man hade lite gamla fröer på lager från i fjol. Och återigen ett stort tack till Annika som gav mig idén!

Annikas fuchsior

Igår var jag hemma hos en partikollega i Kållered med en helt underbar trädgård – en sån där sagolik plats med allt – både vackert och ätbart.

För många göteborgare (och även Mölndalsbor) så är Kållered rätt liktydigt med Ikea och Kållered köpstad – men här finns också de mest underbara trädgårdar! Kommer man med bussen (som jag gjorde) åker man ju inte in i Kållered via motorvägen utan får faktiskt se en del av samhället.

Jag som själv är mäkta belåten att i år faktiskt ha en (1) blommande fuchsia som överlevt sen i våras blev förstås väldig imponerad över Annikas samling. Det är alltså till henne jag ska gå när jag behöver akut-hjälp vid plötsligt hotande fuchsia-död.

Sen var det ju inte bara fuchsior i Annikas trädgård, hon hade två växthus med bland annat tomater och gurka också. Härligt! (Och gott!)

Annikas tomatodling

Växthus står högt upp på min egen önskelista, men med vår knöliga och bergiga (och skuggiga!) tomt, vet jag inte var man skulle kunna bygga ett med lyckat resultat.

Hur som helst smakade både gurkan och tomaterna underblart – liksom salladen som även den kom från trädgården.

Att se någon annans träggård är en stor inspirationskälla. Det är lite grann som att gå på en konstutställning eller en konsert. Man får positiv energi och massor av idéer. Allt kan man inte förverkliga själv, men man får se att gränserna för vad som är möjligt för en amatörodlare kanske inte går där man tidigare trodde.

Själv känner jag att jag ska förklara sandlådan urvuxen nu (inget av våra barn har lekt i den i år) och göra lite plats för mer odling istället.

Odlingslådor hos Annika

Den här säsongen har jag ju inte haft någon grönsaksodling alls. Men jag känner nu hur otroligt mycket jag saknar min hemodlade ruccola och zucchini  – och sockerärtorna inte minst!

Kanske var det bra att jag fick en sommar utan odling för att känna på vad allt slitet (för ja – det är mycket jobb) ger för glädje. När man är mitt uppe i rensandet och gallrandet är det ibland svårt att uppskatta vad det stillsamma men krävande arbetet i jorden faktiskt har för positiva bieffekter. I år har trädgårdsarbetet mest bestått av gräsklippning och lite häckfrisering. Och bärplockning. (Bra krusbärsår – sämre med vinbär.) Men sommaren är ju inte slut ännu och jag hinner rensa undan och göra i ordning plats för nästa år. Och då ni!

Daglilja Chicago Blackout

Tyckte gårdagens bild av Chicago Blackout var lite fjusig så här kommer en utslagen blomma.

Kan det bli mer färgfyllt än såhär?

Inte i min trädgård i alla fall.

Det här med att lämna sin blogg orörd under ett par år var rätt intressant. Ser att många varit inne och letat info under tiden jag varit borta. Men nu har jag haft några dagar med ovanligt tråkigt bloggpyssel. Har uppdaterat wordpress och lyckas inte få min rss att fungera igen. Ska jobba på det. Länken till bloggportalen har försvunnit också, Men värst av allt är all denna spam som ligger och skvalpar i spam-lådan. Just nu är det en dominans av finans- och drogspam. Ingen porr tack och lov. Men jag måste ju ändå ta mig igenom och ta bort kommentar för kommentar. För ett och annat riktigt påpekande har ju faktiskt hamnat fel och de vill jag ju inte ska gå förlorade.

Nåja, efter ett par dagars spam-kontroll är jag nu äntligen nere i under 100! Känns jätteskönt att se en ände på det här. Vill ju hålla på med trädgård, natur och miljö – inte behöva läsa igenom en massa skräp som ändå inte gör någon nytta.

För övrigt börjar dagen med ösregn på Safjället – kan vara gott för nätnävan som jag fick av min syster igår. Den fick inte plats i hennes rabatt längre och behövde ett nytt hem. Vattnade förstås vid planteringen, men en extra dusch från ovan gör ju ingen skada precis.

Önskar alla en trevlig söndag!

Mindre spam åt folket! (tack)